sandymandy81

Nu ska jag äntligen börja blogga på allvar, jag gillar verkligen att skriva av mig.......Det är så lätt. Jag har varit jätte deppig ett bra tag, får väl erkänna att det inte känns rikgti bra nu heller, Men jag är evigt tacksam för allt stöd jag fått från mina närmsta vänner under denna tiden...TACK!!!det är verkligen guld att dom finns...det har varit många sena nätter och många djupa telefonsamtal, för när man är i en situation som är dålig så behöver man minsta lilla uppmuntring..Och det har jag verkligen fått... Men det är inte alltid så lätt som alla tror :(
Jag har en del planer i huvudet just nu, sover inte en blund på nätterna för att tankarna snurrar och ena dagen vill jag bara dra långt härifrån- men då säger en vän: Du kan inte bara fly Sandra, tror du verkligen att du kommer finna DITT där?! Det stämmer nog..Så sover jag vidare...Tänker, Nej nu ska jag stanna hemma, satsa på min lägenhet, hitta ett bra jobb, hitta DET.....Men sen kommer mitt "flyktbeteende" åter Igen.....Det är så här varenda dag, varenda stund.....Det känns inte som jag kan leva i nuet, fånga dagen"catch the day"...Vad är det?! Det vet inte jag....Jag tänker bara bakåt, på allt det jobbiga som varit under en lång tid...Inte konstigt att min kropp värker, att mitt huvud gör ont, att jag bara vill försvinna...Folk säger: Du ser ju så glad ut, Jo visst på ytan, men gå in ett steg längre...Där gråter jag varenda dag... Jag vill ha ett liv där jag kan få vara glad och nöjd med det jag har! Men det går inte...Jag kan inte hitta det....
Jag söker och söker efter Kärlek och hopp, Jag har så förbaskat mycket att ge... så tills den dagen jag finner det så får jag helt enkelt strö ut det lite här och var..........

Massa Kärlek till er där ute
/Sandy